När jag var liten, och ganska många år därefter levde jag i tron att religiositeten var på väg ut och förnuftet på väg in. Till ganska sent trodde jag nog att Gud faktiskt var död, eller i vart fall gravt sjuk i cancer. Men under George W Bush presidentskap, och mitt mer vuxna uppfattande av världen, tycks religionen breda ut sig, vinna mark, eller i vart fall tar sk nyandlighet och religiositet mer utrymme i medierna. Vad detta beror på ska jag låta vara osagt, men det är av oerhört vikt att stå emot religionens fördumning av människan.
Jag vet att det finns många fullt reflekterande människor som inte alls är dumma, men som ändå är religiösa av olika färger och slag. Men jag vill nog ändå mena att det generellt sett leder till mindre kunskap i världen med mer religion, och det är inte bra om man tror på att kunskap är vägen till människans befrielse.
Därför är böcker som “Tro och Vetande 2.0” av Christer Sturmark ett vällovligt projekt. Den tillsammans med t.ex. Richard Dawkins "The God Delusion" och “God is not Great” av Christropher Hitchens" utgör viktiga slag mot religiositeten och för förnuftet. Även om de alla i sina mest dogmatiska stunder tycks välja bort en hel del som de inte vill se. Men det är ett mindre problem.
Boken är skriven på en lättflytande svenska, men argumentationen blir ofta ganska banal och exemplen tycks relativt ofta basera sig framförallt på nämnda Dawkings diverse skrifter. Men det pedagogiska upplägget är förlåtande och boken skulle kunna utgöra en god grund som inledning i vetenskapsteori på gymnasiet. Om den inte hade haft en så tylig agenda vilket naturligtvis diskvalificerar den för det ändamålet. Däremot skulle boken med fördel kunna användas som debattbok för de mer grubblande själarna på gymnasiet.
Argumentationens banalitet visar sig oftast i att Sturmark då och då förfaller till den ordlek han ofta anklagar humanismens motståndare för att använda. Till exempel när han tycker sig ska bevisa att Gud inte är garanten för moralen.
Här tycker jag även att han inte diskuterar detta problem tillräckligt ingående. För jag vill mena att Gud faktiskt är den enda garanten för en objektiv moral, dessvärre får jag väl tillägga eftersom jag inte tror på någon Gud.
Som jag ser det är all den moral människan skapat subjektiv eftersom människan är ett subjekt. Den objektiva moralen kan inte ges av naturen, och är därför icke existerande. Gud är den enda som, om han existerade, kan garantera en objektiv moral. Man kan i och för sig även ifrågasätta om Gud som uppenbarligen då skulle vara ett tänkande subjekt inte även han ger en subjektiv moral. Men om det skulle vara möjligt för någon, så skulle det vara Gud.
Detta blir problematiskt för Sturmark som ändå tycks tro att det finns någon typ av objektiv moral när han skriver saker som “Med en radikal sanningsrelativism skulle Göring ha gått fri i Nürnberg rättegångarna.[…] Då kan vilka påståenden som helst passera, eftersom inget är mer rätt än något annat. “
Detta citat blir dessutom dubbelt problematiskt när precis den typen av argument mot humanismen från de religiösa närmast fnyses bort.
Hans argumentation baserar sig så tungt på vetenskapens förträfflighet att han från tid till annan tycks lika dogmatisk som de religiösa. Det är synd. Jag tror ändå att man måste förhålla sig en aning mer ödmjuk inför fenomen som är svårförklarade än vad Sturmark gör, även om han gång på gång säger detsamma själv så lyckas han inte riktigt i praktiken visa på den ödmjukhet han menar finns inbyggd i den humanistiska ideologin.
Jag ser mig själv som humanist i den ideologiska bemärkelsen, med starka socialistiska böjelse, eller om det är tvärtom, och jag kämpar var dag med ödmjukheten. Men det är inte alltid så lätt, för även om jag rent intellektuellt vet att jag kan ha fel, är det väldigt svårt att emotionellt köpa att det är så.
Sen kan jag tycka att Sturmark ibland tycks väl naiv i sin tilltro till vetenskapen och det goda som skulle komma är ett humanistiskt samhälle. Det skulle bli bättre, men inte skulle det bli perfekt.
Det finns delar i boken som är oerhört intressanta och det är framförallt de som handlar om de amerikanska Talibanerna. Med det menar Sturmark den extrema kristendom som finns i delar av USA och som har en mängd representanter i politiska tjänstemän och politiker. Ja, till och med i den förra regeringen fanns det. Ja till och med presidenten då. George W Bush.
Det handlar om människor som på fullt allvar vill stena ungdomar som är uppkäftiga mot sina föräldrar, som hellre ser unga flickor dö än göra abort, som anser att icke-kristna bör omvändas eller dö och så vidare. Det är en tankeställare för alla som tror att den farliga religiösa dogmatismen finns inom islam. Men den precis lika vanliga inom kristendomen. Den kan alla Sverigedemokrater och annat löst folk suga på ett tag.
Men visst levereras det många svåra bredsidor mot religionen och tron, och det är välbehövligt. Om du redan läst några poäng filosofi och vetenskapsteori, eller någon av engelska förlagorna behöver du inte göra dig besvär med den här. Men om du vill ha en lättläst introduktion till problematiken med religion vs. förnuft är det en alldeles utmärkt sådan. Självklart vinner förnuftet i slutet.
No comments:
Post a Comment