Simon Sebag Montefiore - Den unge Stalin (2008)

Har plöjt igenom de fyrahundra sidorna om den unge Stalin, faktiskt i väntan på att Den röda tsarens hov ska dyka upp i någon av de dryga packlådorna böcker som står och väntar i det nya vardagsrummet.

Ganska underhållande läsning, om man vill veta vem som serverade korv till vem, vem som pussat Stalin på pannan och exakt vilka kvinnor han lägrade och hur de såg ut. Detaljrikedommen är överväldigande men språket är flytande och det är aldrig några direkt tråkiga sidor, men rätt många för mycket.

Däremot är det väldigt lite om de idéer som drev Stalin och man får därför väldigt svårt att förstå en av 1900-talets blodigaste, och viktigaste personer. Man får vissa antydningar om socialism i ett land och en del om att han faktiskt var taktiskt samarbetsvillig under revolutionen. Men de stora ideologiska frågorna kanske finns i det röda hovet.

Men en sak som verkligen blir tydlig är att det inte var kommunismen som gjorde Stalin till en massmördare. Det var livet i hans ungdoms fattigdom och extremt våldsamma uppväxtmiljö. En miljö som, på gränsen till rasitiskt, beskrivs med byslagsmål där prästerna hejjar på, en partiorganisation som kryllade av infiltratörer från Ochranan, den hemliga polisen, och där människoliv inte var särdeles mycket värt.

Får man tro Simon Sebag Montefiore så var Stalins stora terror född ur en paranoia skapad av tsarens hemliga polis, utlandets krig och den våldsamma miljö han växte upp i.

Boken är helt klart okej, men inte mycket bättre. Fast jag har fått lära mig mer om Stalin än jag någonsin tidigare vetat, och en hel del jag inte var intresserad av att kunna. Men tiden det tog att läsa den har itne varit bortkastad. Så har du inget annat att läsa den närmaste veckan, kan du väl lika gärna läsa den här.

/Mattias

Andra som skriver om boken:
Dagens Bok, SvD, Minnareten, GP

Ny bokbeställning på G. 

Stalin i begynnelsen SR,
Kultur till tusen

Den unge Stalin (Simon Sebag Montefiore) , Kommunalarbetaren

Den unge Stalin

Technorati Taggar: Simon Sebag Montefiore, Den unge Stalin, bokrecension, socialism, kommunism, politik
Läs även andra bloggares åsikter om Simon Sebag Montefiore, Den unge Stalin, bokrecension, socialism, kommunism, politik

Gore Vidal - Evigt krig för evig fred! (2005)

gore vidal,litteratur,evigt krig för evig fred,recension,usa,imperialism

Gore Vidal är en stridbar herre. Spännande, intressant, plump och konspiratorisk. Fast hans konspirationer är oftast väldigt väl underbyggda och man börjar faktiskt fundera lite smått om det inte är så att Tim McVeigh kanske offrades som syndabock för bombningen i Oklahoma 1995. Jag kommer ihåg att jag tänkte det redan då eftersom jag precis hade sett "I faderns namn" och bara kände att ibland går det bara för fort. Tim får mig också att minnas när det hände och jag var i Montana och min flickväns mormor var den som upplyste oss i telefonsamtal från Sverige om att det hänt. Hennes fråga var klassisk. "Hörde ni smällen?". Nej, det gjorde vi inte. Eller när vi besökte New York några år senare och det diskuterades vid matbordet om han borde avrättas eller inte. Kvinnan i familjen vi bodde hos var helt övetygad om att det var det enda rätta, men också att det bara var svarta som begick brott för det kunde man se på TV. Då är det svårt att vara en välartad gäst. Mannen i hushållet var lite mer återhållsam och tyckte att det kanske inte var helt säkert att han var skyldig och därför var det lite magstarkt att avrätta honom. Med andra ord hade mannen min sympati ända tills han förstod att jag var socialist och ansåg att jag därmed var fascist. Detta eftersom jag tyckte att det var att utnyttja kineser när man gav dem usla löner i hans usla fabriker i Kina. Nåja, det har ska handla om Gore Vidals bok "Evigt krig evig för evig fred" och inte mina möten med udda människor.

 

Att läsa Gore Vidal är som att läsa en text av en intelligent, uppretad pitbullterrier. Han hugger och biter mot allt som är i hans närhet. Men han gör det med finess och upplysande. Boken är en antologi med en mängd olika artiklar om framförallt amerikansk utrikespolitik och rättsäkerhet. Hans språk är underhållande, men det kan ibland bli lite många svåra referenser för en svensk läsare. Tack och lov har översättaren gjort ett gott arbeta att förklara många av dem. Boken är ibland en aning tjatig om en del saker, han citerar om och om frasen "Evigt krig för evig fred", Roosevelt provocerade Japanerna till Pearl Harbour, Truman bombade Hiroshima för att skrämma ryssen och när han så många gånger, under så många år påstår att USAs budget är så dålig att en krasch är nära förestående att man nästan kan tro att man har att göra med La Rouche, och det är inget fint betyg. Men det är en viktig författare, och det är en viktig bok, dessa problem till trots. För Gore Vidal kan sin amerikanska historia, och han lär ut den på ett ypperligt vis. Jag kan betydligt mer om USA och världen efter att ha läst denna bok! Det sista kapitlet sammanfattar boken på ett underbart vis i en intervju med Marc Cooper. Ska man bara läsa en kort text för att förstå amerika ska man läsa denna avslutande intervju i denna väsentliga bok!

 

/Mattias

Åsa Linderborg - Mig äger ingen (2007)

Vilket mästerverk! Vilken fantastisk insyn i det varma som kan finnas även i en problematisk familj. Att läsa Linderborgs bok är en liten seger för varje sida. Texten flyter fram, varje ord är nödvändigt och inget sägs som jag inte vill veta, det är få böcker förunnat. Visst, alla hyllar den här boken, och det är verkligen välförtjänt. Alla vet så klart också vad den handlar om, så jag skriver inte om det. För mig är det ändå den politik som beskrivs i ett verkligt livsöde som är det mest intressanta, hur kapitalismen slår hårt mot vissa människor, de som inte kan gripa det halmstrå liberalerna menar är den livlina vi alla har att lita på. Och hur hur Åsas morfar definierar socialismen, med vilken naivitet de tror att precis allt ska bli bra när socialismen kommer. Även om de kanske ligger något närmare syndikalismen än vad till exempel dåvarnade VPK gjorde, och gör i än i dag, det ligger nog mig väldigt varmt om hjärtat också, partibok till trots.

"Arbetarråd ska äga och sköta och styra fabrikerna kooperativt. Arbetarna ska rösta fram sina förmän, Vinsterna ska gå till att göra arbetet mänskligt och till välfärd åt alla. Det ska inte vara som i Sovjetunionen, socialismen har inget med stat och parti att göra, folket ska själv ha makten över produktionen och produktionsöverskottet. Ingen, och då menar jag ingen, jänta, ska tjäna pengar på någon annans arbete. Skulle socialismen ha någon chans måste revolutionen starta i New York, och det skulle dröja."

Det är en för smal definition av socialismen men det är en god början, för det är makten över arbetsplatsen som är början på revolutionen.

/Mattias

åsa linderborg,socialism,Mig äger ingen,läsblogg,litteratur

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Mig äger ingen av Åsa Linderborg

Murat Kurnaz - Fem år av mitt liv (2008)

Murat Kurnaz,Fem år av mitt liv

Murat Kurnaz är en tysk med turkiskt medborgarsskap som reser till Pakistan för att lära sig mer om sin frus religion. Där säljs han av pakistanierna till USA som påstådd terrorist och förs till Guantanamo där han får utstå fem års daglig tortyr. Trots att han är oskyldig, och trots att USA tämligen snart vet att han är oskyldig. Man låter alltså med berått mod tortera en man som man är väl medveten om är oskyldig. vi vet att amerikanerna visste att han var oskyldig eftersom vi vet att de försökte lämna honom till Tyskland eftersom han enligt dem var turk, och turkarna tog inte emot honom sitt turkiska medborgarskap till trots, eftersom han hela sitt liv bott i Tyskland. Så då valde amerikanerna att behålla honom på Guantanamo i flera år och låta honom utstå saker som misshandel, upphängningar, förnedring m.m.

Det är en fruktansvärt kall och rå beskrivning av hur USA behandlar sina fångar på Guantanamo, och man kan misstänka att det finns fler exempel. Så som man kan se i den amerikanska spelfilmen "Rendition" där man för en misstänkt terrorist till ett godtyckligt nordafrikanskt land och låter dem tortera, eftersom det är olagligt i USA eftersom USA inte sysslar med toryr. Det är ett hyckleri som nog saknar motstycke i vår nutidshistoria.

Boken är skriven med ett naket och avslöjande språk och är sin hemskhet till trots en pageturner som man inte gärna lägger i från sig. Jag har flera gånger gråten i halsen, inte bara för hur Murat och hans medfångar blir behandlade, men också inför det faktum att vi har de i dag i Sverige som försvarar denna typ av behandling, och att de sitter i styrande ställning. Både i dag och före valet. Det är en skandal. Det gör att boken är ett läskigt tidsdokument över hur demokratin hastigt rasat ihop runt om kring oss under 2000-talets första decenium och det är inte utan att man tänker att den som inte förkastar USA´s utrikespolitik efter att ha läst denna bok, den hade även accepterat Stalins utrensningar i Sovjet. De som åsidosätta rättssäkerheten för att uppnå ett upphöjt mål är de som drar den första spiken ur det demokratiska bygget. Dit tycks hela västvärlden vara på väg, för detta är inte, som "Rendition", en påhittad historia. Detta är något som hänt på riktigt, berättat av den som var med och så vitt jag vet har ingen förnekat denna sanning!

/Mattias