Jag har en hemlig passion. Jag är snöigt intresserad av tidig kristendom. Inte så att jag läser bibeln och så där. Nej, helst ska det vara någon av alla dessa spin off böcker på Da Vinci koden. Inte så att de nödvändigtvis måste vara skrivna efter Dan Browns makalösa succe. Men jag hade så klart aldrig hört talas om Michael Baignent och Richard Leigh, de som hittade på Jesusblodlinjen som går rakt igenom Da Vinci koden, om det det inte vore för just den.
Nu har jag precis läst deras bok "Dödahavsrullarnas hemlighet". En ganska stor besvikelse. Inte bara för att de som vanligt är extremt tjatiga och konspiratoriska så de nästan spricker, det senare är ju trots allt en stor del av tjusningen. Framförallt ligger besvikelsen i att de skriver så extremt lite om själva dödahavsrullarnas innehåll, utan bara upprätthåller sig kring den onda, onda katolska kyrkan som gör vad som helst för att hålla dessa torra pergamentflikar undan från omvärldens snokande blickar.
Men man måste ju ge dem båda att de skriver ganska bra och man dras med i historien, för dessvärre måste man se mycket av det de skriver som historier. Två personer som försökt övertyga världen om att Jesus ättlingar fortfarande lever som en undangömd kunglig ätt har kanske inte högst trovärdighet här i världen.
Visst, visst, det ligger väl en hel del i det de skriver i den här boken, men jag trodde faktiskt att boken skulle handla om texterna och inte forskningskonflikten omkring dem. Vilket när jag tänker efter var en ganska korkad tro med tanke på vilka som skrivit boken, och att det står ganska tydligt på baksidan vad boken skulle handla om.
Av de böcker jag läst av herrarna så är det nog den tråkigaste, minst intressanta och minst påhittiga, kanske en indikation på att de för en gångs skulle ligger nära sanningen? Men om jag nu vill veta vad som stod i de där rullarna får jag söka mig till nån annan källa.
Friday, May 29, 2009
Thursday, May 28, 2009
”Sverigedemokraterna inpå bara skinnet” - en berättelse om ett borgerligt parti
”Sverigedemokraterna inpå bara skinnet” av Ponuts Matsson är den första boken om Sverigedemokraterna som behandlar partiet som vilket annat parti som helst. Det kan vid en första tanke verka farligt, men det blir intressant att när man väl gör en sådan granskning som gjorts om alla andra svenska partier framstår det än tydligare vilket bizarrt och farligt parti Sverigedemokraterna är.
Först och främst för att de är rasister. Rasism är ett gift i vilket samhälle den än sätter sig i. Även om SD ihärdigt försöker tvätta bort rasist stämpel så är det förjäves. Detta eftersom de faktiskt är rasister. Oavsett om de tagit bort begrepp som ras ur sina dokument. Istället för ras har man satt in begreppet kultur, och den är enligt SD lika omöjlig att tvätta bort som en gång den gamla rasen var. Den enda anledning vad det tycks att de inte längre angriper rasen, är för att de flesta människor inte skulle rösta på ett rasistiskt parti.
Men det är inte bara det som är farligt med SD. Man får aldrig glömma bort vad de är för ett parti bortom rasismen, för det finns andra saker i deras partiprogram. SD är ett djupt borgerligt parti som ligger Kristdemokraterna närmast i många frågor.
- de vill begränsa aborträtten.
- de vill avskaffa LAS.
- de vill sänka skatterna.
- de är positiva till vårdnadsbidraget.
- de är positiva till friskolor
Listan kan göras längre, men för den som tror på en vänsterpolitik har väldigt lite, eller intet att hämta hos SD. Möjligtvis att de kan finna talet som Folkhemmet tilltalande. Vilket naturligtvis är deras strategi.
Men då måste man också minnas att folkhemmet för SD inte är ett folkhem för alla, det är ett folk hem som för tankar till det tyska Volk. Här visar sig tydligt det nazistiska arvet hos SD. För det är en annan sak de aldrig kan tvätta bort och som Sverigedemokraterna inpå bara skinnet tydligt visar på, det är SD´s väldigt nära kopplingar till nazismen och nazister. SD kommer ur nazistiska partier och grupperingar. Många i partiets ledning stöder nazister mer eller mindre öppet.
Boken är skriven på en lättsam och flytande journalistprosa och författaren har lagt ner ett stort jobb på källforskning och ger en balanserad bild av partiet. Han lyckas med konststycket att utan att demonisera partiet lyfta fram den demon partiet verkligen är, ett djupt konservativt borgerligt parti med förgreningar in i nazismen.
En bok alla som någonsin övervägt en röst på SD bör läsa, och alla vi som inte vill se deras trynen i de folkvalda församlingarna också måste ta till oss, läsa och lära av!
Först och främst för att de är rasister. Rasism är ett gift i vilket samhälle den än sätter sig i. Även om SD ihärdigt försöker tvätta bort rasist stämpel så är det förjäves. Detta eftersom de faktiskt är rasister. Oavsett om de tagit bort begrepp som ras ur sina dokument. Istället för ras har man satt in begreppet kultur, och den är enligt SD lika omöjlig att tvätta bort som en gång den gamla rasen var. Den enda anledning vad det tycks att de inte längre angriper rasen, är för att de flesta människor inte skulle rösta på ett rasistiskt parti.
Men det är inte bara det som är farligt med SD. Man får aldrig glömma bort vad de är för ett parti bortom rasismen, för det finns andra saker i deras partiprogram. SD är ett djupt borgerligt parti som ligger Kristdemokraterna närmast i många frågor.
- de vill begränsa aborträtten.
- de vill avskaffa LAS.
- de vill sänka skatterna.
- de är positiva till vårdnadsbidraget.
- de är positiva till friskolor
Listan kan göras längre, men för den som tror på en vänsterpolitik har väldigt lite, eller intet att hämta hos SD. Möjligtvis att de kan finna talet som Folkhemmet tilltalande. Vilket naturligtvis är deras strategi.
Men då måste man också minnas att folkhemmet för SD inte är ett folkhem för alla, det är ett folk hem som för tankar till det tyska Volk. Här visar sig tydligt det nazistiska arvet hos SD. För det är en annan sak de aldrig kan tvätta bort och som Sverigedemokraterna inpå bara skinnet tydligt visar på, det är SD´s väldigt nära kopplingar till nazismen och nazister. SD kommer ur nazistiska partier och grupperingar. Många i partiets ledning stöder nazister mer eller mindre öppet.
Boken är skriven på en lättsam och flytande journalistprosa och författaren har lagt ner ett stort jobb på källforskning och ger en balanserad bild av partiet. Han lyckas med konststycket att utan att demonisera partiet lyfta fram den demon partiet verkligen är, ett djupt konservativt borgerligt parti med förgreningar in i nazismen.
En bok alla som någonsin övervägt en röst på SD bör läsa, och alla vi som inte vill se deras trynen i de folkvalda församlingarna också måste ta till oss, läsa och lära av!
Thursday, May 21, 2009
Andreas Malm- Hatet mot muslimer! (2009)
En tegelsten är väl närmast en underdrift. 750 sidor varav närmare hundra är noter och litteratur. Ett mastodont verk med andra ord. Men det är väl värt sin tid att läsa den. Man kanske hoppar ibland, man kanske stör sig på det lite larviga språket, men man lär sig otroligt mycket om hur Eurabialitteraturen har trängt sig in i det svenska etablisemanget medvetande, och hur farligt det är för demokratin.
Eurabialitteratur för den som inte vet det är en konspiratorisk litteratur som försöker visa på muslimens inneboende onda väsen, deras vilja att ta över vår värld och som bygger på falska och klart överdrivna dokument. Sedan oljekrisen 73 så är det egentligen muslimerna som styr Europa genom utpressning. Man kunde kanske tycka att de skulle kunna förhandlat sig fram till lite bättre bostäder och livssituationer om det där var sant, men det är ju så klart inte det. Det är båg och bluff och Malm visar också det.
Han sågar, genom att visa på forskning, påståendena om att muslimer förökar sig mer än andra.
Jag har svårt att förstå är all den kritik boken har fått utstå. För en seriös och kritisk läsare innehåller den visserligen ett pladdrigt språk och lite väl långa och många citat. Men det Malm gör är ju att verkligen gå till botten med problemet. Ibland måste man få ta plats, det måste ibland få ta tid. Andreas Malms Hatet mot muslimer tar tid,och det är bra. Om man läser och lär en del av vad denna bok berättar så har Sverigedemokraten inte en chans att rentvå sin rasistiska buk. Ingen kommer kunna ta dessa knäppskallar på allvar när man vet på vilka knasteorier de bygger sin omvärldsbild på.
En förklaring till aggressionen är naturligtivs att han trampar på en del ömma tår när han pekar ut kända intellektuella som islamofober och således rasister. Något de inte alls ser sig som. Då blir man förbannad och debatten blir personlig, vilket är synd eftersom boken är så mycket viktigare än att handla om ett fåtal svenska strebrars personligheter.
En annan förklaring kan vara att det är första gången på väldigt länge som en vitt omtalad bok de facto använder klass som en förklaring till samhällsproblem. Något som länge varit tabu i den svenska debatten. Om klassbegreppet och feministbegreppet kan vinna tillbaka sin förlorade heder, då har vi vänstern på banan igen. Det är en skam att så inte skett i en ekonomisk kris som den vi nu upplever.
Det finns många saker i boken som är intressanta. Det är inte så mycket beskrivningen och alla citat av islamofobin, utan det är de teoretiska delarna som är den stora behållningen vid läsningen. Citaten kan fungera bra som referens när det behovet kommer, men är det något man ska lära sig av boken så är det de teoretiska bitarna.
Det klart intressantaste, och kanske viktigaste teoretiska bygget i boken handlar om rasifiering. Nu ska man komma i håg att detta inte är Malms egen konstruktion, även här handlar det om referat och hänvisningar till olika forskare och olika vetenskapliga verk. Men Malms förtjänst blir att han skriver på ett lättbegripligt vis och sammanfattar ett svåröverskåldigt forskningsfält på ett förtjänstfullt vis. Man skulle absolut kunna tänka sig särtryck av vissa stycken att dela ut för att bemöta Sverigedemokraterna.
Rasifieringen av islam och muslimer bygger på det faktum att man tillför alla de människor en inre egenskap som dessa individer bär enbart för att de är muslimer. Dessa egenskaper är omöjliga för muslimen att tvätta bort, de sitter i dess kropp och blir på det viset i islamofobens ögon en ras. I och med det är islamofoben rasist och rasifieringen är i hamn.
Att Malm också visar på hur islamofovin i själva verket bygger på en konspirationsteori utan någon som helst grund i verkligheten är naturligtvis att slå in öppen dörr, men ändock så viktigt att man ges ett grepp om hur konspirationen är uppbyggd, och hur man kan slå sönder den.
Malms beskrivning av Islam som en fredlig religion i sina erövringskrig är en ögonöppnare. Jag kände nog till det, men här beskrivs det talande och konkret. När han ställer upp kristendommen mot islam får man lätt känslan att det är kristendommen som människor är rädda för, men applicerar rädslan på något annat, något främmande. För som Malm visar så är kristendommens händer så mycket blodigare än islams, knäppgökarna lika knäppa i båda religionerna.
Malm tar upp fetischer och deras ursprung. En fetisch är något skapat av människan som ges en religiös innebörd. En amulett, ett kors, en ikon. Konspirationsteorier blir när man tänker på dem även de en fetisch, en religion i sin egenskap av att ge förklaringar av det till synes oförklarliga, de skapas av människan själv och de skapar en känsla av trygghet.
Det är en intressant läsning om hur Marx överför fetischen från religionen till samhället. Pratet om märkesjackor och pengar för osökt mina tankar til slutet på filmen Dunderklumpen där Elvria Fattigan och Enöga löser upp Enögas inre knut och ilska som handlar om ilskan mot människornas hunger efter pengar. Men så när han stjäl ett barns skatt så finner han vad som verkligen är värt något, en blomma, en sten, en fjäder och, inte minst, frihetens luft! Var friheten finns att finna är väl upp till var och en, men det är inte i hatet mot muslimer.
DN,AB2,GP,Ex,ETC
Hatet mot muslimer - bra bok av Andreas Malm,Om du ska läsa en enda artikel i påsk, om du ska läsa en enda bok i år,Terrorism och hatet mot muslimer,Helle Kleins blogg - Hatet mot muslimer
Eurabialitteratur för den som inte vet det är en konspiratorisk litteratur som försöker visa på muslimens inneboende onda väsen, deras vilja att ta över vår värld och som bygger på falska och klart överdrivna dokument. Sedan oljekrisen 73 så är det egentligen muslimerna som styr Europa genom utpressning. Man kunde kanske tycka att de skulle kunna förhandlat sig fram till lite bättre bostäder och livssituationer om det där var sant, men det är ju så klart inte det. Det är båg och bluff och Malm visar också det.
Han sågar, genom att visa på forskning, påståendena om att muslimer förökar sig mer än andra.
Jag har svårt att förstå är all den kritik boken har fått utstå. För en seriös och kritisk läsare innehåller den visserligen ett pladdrigt språk och lite väl långa och många citat. Men det Malm gör är ju att verkligen gå till botten med problemet. Ibland måste man få ta plats, det måste ibland få ta tid. Andreas Malms Hatet mot muslimer tar tid,och det är bra. Om man läser och lär en del av vad denna bok berättar så har Sverigedemokraten inte en chans att rentvå sin rasistiska buk. Ingen kommer kunna ta dessa knäppskallar på allvar när man vet på vilka knasteorier de bygger sin omvärldsbild på.
En förklaring till aggressionen är naturligtivs att han trampar på en del ömma tår när han pekar ut kända intellektuella som islamofober och således rasister. Något de inte alls ser sig som. Då blir man förbannad och debatten blir personlig, vilket är synd eftersom boken är så mycket viktigare än att handla om ett fåtal svenska strebrars personligheter.
En annan förklaring kan vara att det är första gången på väldigt länge som en vitt omtalad bok de facto använder klass som en förklaring till samhällsproblem. Något som länge varit tabu i den svenska debatten. Om klassbegreppet och feministbegreppet kan vinna tillbaka sin förlorade heder, då har vi vänstern på banan igen. Det är en skam att så inte skett i en ekonomisk kris som den vi nu upplever.
Det finns många saker i boken som är intressanta. Det är inte så mycket beskrivningen och alla citat av islamofobin, utan det är de teoretiska delarna som är den stora behållningen vid läsningen. Citaten kan fungera bra som referens när det behovet kommer, men är det något man ska lära sig av boken så är det de teoretiska bitarna.
Det klart intressantaste, och kanske viktigaste teoretiska bygget i boken handlar om rasifiering. Nu ska man komma i håg att detta inte är Malms egen konstruktion, även här handlar det om referat och hänvisningar till olika forskare och olika vetenskapliga verk. Men Malms förtjänst blir att han skriver på ett lättbegripligt vis och sammanfattar ett svåröverskåldigt forskningsfält på ett förtjänstfullt vis. Man skulle absolut kunna tänka sig särtryck av vissa stycken att dela ut för att bemöta Sverigedemokraterna.
Rasifieringen av islam och muslimer bygger på det faktum att man tillför alla de människor en inre egenskap som dessa individer bär enbart för att de är muslimer. Dessa egenskaper är omöjliga för muslimen att tvätta bort, de sitter i dess kropp och blir på det viset i islamofobens ögon en ras. I och med det är islamofoben rasist och rasifieringen är i hamn.
Att Malm också visar på hur islamofovin i själva verket bygger på en konspirationsteori utan någon som helst grund i verkligheten är naturligtvis att slå in öppen dörr, men ändock så viktigt att man ges ett grepp om hur konspirationen är uppbyggd, och hur man kan slå sönder den.
Malms beskrivning av Islam som en fredlig religion i sina erövringskrig är en ögonöppnare. Jag kände nog till det, men här beskrivs det talande och konkret. När han ställer upp kristendommen mot islam får man lätt känslan att det är kristendommen som människor är rädda för, men applicerar rädslan på något annat, något främmande. För som Malm visar så är kristendommens händer så mycket blodigare än islams, knäppgökarna lika knäppa i båda religionerna.
Malm tar upp fetischer och deras ursprung. En fetisch är något skapat av människan som ges en religiös innebörd. En amulett, ett kors, en ikon. Konspirationsteorier blir när man tänker på dem även de en fetisch, en religion i sin egenskap av att ge förklaringar av det till synes oförklarliga, de skapas av människan själv och de skapar en känsla av trygghet.
Det är en intressant läsning om hur Marx överför fetischen från religionen till samhället. Pratet om märkesjackor och pengar för osökt mina tankar til slutet på filmen Dunderklumpen där Elvria Fattigan och Enöga löser upp Enögas inre knut och ilska som handlar om ilskan mot människornas hunger efter pengar. Men så när han stjäl ett barns skatt så finner han vad som verkligen är värt något, en blomma, en sten, en fjäder och, inte minst, frihetens luft! Var friheten finns att finna är väl upp till var och en, men det är inte i hatet mot muslimer.
DN,AB2,GP,Ex,ETC
Hatet mot muslimer - bra bok av Andreas Malm,Om du ska läsa en enda artikel i påsk, om du ska läsa en enda bok i år,Terrorism och hatet mot muslimer,Helle Kleins blogg - Hatet mot muslimer
Subscribe to:
Posts (Atom)
