En tegelsten är väl närmast en underdrift. 750 sidor varav närmare hundra är noter och litteratur. Ett mastodont verk med andra ord. Men det är väl värt sin tid att läsa den. Man kanske hoppar ibland, man kanske stör sig på det lite larviga språket, men man lär sig otroligt mycket om hur Eurabialitteraturen har trängt sig in i det svenska etablisemanget medvetande, och hur farligt det är för demokratin.
Eurabialitteratur för den som inte vet det är en konspiratorisk litteratur som försöker visa på muslimens inneboende onda väsen, deras vilja att ta över vår värld och som bygger på falska och klart överdrivna dokument. Sedan oljekrisen 73 så är det egentligen muslimerna som styr Europa genom utpressning. Man kunde kanske tycka att de skulle kunna förhandlat sig fram till lite bättre bostäder och livssituationer om det där var sant, men det är ju så klart inte det. Det är båg och bluff och Malm visar också det.
Han sågar, genom att visa på forskning, påståendena om att muslimer förökar sig mer än andra.
Jag har svårt att förstå är all den kritik boken har fått utstå. För en seriös och kritisk läsare innehåller den visserligen ett pladdrigt språk och lite väl långa och många citat. Men det Malm gör är ju att verkligen gå till botten med problemet. Ibland måste man få ta plats, det måste ibland få ta tid. Andreas Malms Hatet mot muslimer tar tid,och det är bra. Om man läser och lär en del av vad denna bok berättar så har Sverigedemokraten inte en chans att rentvå sin rasistiska buk. Ingen kommer kunna ta dessa knäppskallar på allvar när man vet på vilka knasteorier de bygger sin omvärldsbild på.
En förklaring till aggressionen är naturligtivs att han trampar på en del ömma tår när han pekar ut kända intellektuella som islamofober och således rasister. Något de inte alls ser sig som. Då blir man förbannad och debatten blir personlig, vilket är synd eftersom boken är så mycket viktigare än att handla om ett fåtal svenska strebrars personligheter.
En annan förklaring kan vara att det är första gången på väldigt länge som en vitt omtalad bok de facto använder klass som en förklaring till samhällsproblem. Något som länge varit tabu i den svenska debatten. Om klassbegreppet och feministbegreppet kan vinna tillbaka sin förlorade heder, då har vi vänstern på banan igen. Det är en skam att så inte skett i en ekonomisk kris som den vi nu upplever.
Det finns många saker i boken som är intressanta. Det är inte så mycket beskrivningen och alla citat av islamofobin, utan det är de teoretiska delarna som är den stora behållningen vid läsningen. Citaten kan fungera bra som referens när det behovet kommer, men är det något man ska lära sig av boken så är det de teoretiska bitarna.
Det klart intressantaste, och kanske viktigaste teoretiska bygget i boken handlar om rasifiering. Nu ska man komma i håg att detta inte är Malms egen konstruktion, även här handlar det om referat och hänvisningar till olika forskare och olika vetenskapliga verk. Men Malms förtjänst blir att han skriver på ett lättbegripligt vis och sammanfattar ett svåröverskåldigt forskningsfält på ett förtjänstfullt vis. Man skulle absolut kunna tänka sig särtryck av vissa stycken att dela ut för att bemöta Sverigedemokraterna.
Rasifieringen av islam och muslimer bygger på det faktum att man tillför alla de människor en inre egenskap som dessa individer bär enbart för att de är muslimer. Dessa egenskaper är omöjliga för muslimen att tvätta bort, de sitter i dess kropp och blir på det viset i islamofobens ögon en ras. I och med det är islamofoben rasist och rasifieringen är i hamn.
Att Malm också visar på hur islamofovin i själva verket bygger på en konspirationsteori utan någon som helst grund i verkligheten är naturligtvis att slå in öppen dörr, men ändock så viktigt att man ges ett grepp om hur konspirationen är uppbyggd, och hur man kan slå sönder den.
Malms beskrivning av Islam som en fredlig religion i sina erövringskrig är en ögonöppnare. Jag kände nog till det, men här beskrivs det talande och konkret. När han ställer upp kristendommen mot islam får man lätt känslan att det är kristendommen som människor är rädda för, men applicerar rädslan på något annat, något främmande. För som Malm visar så är kristendommens händer så mycket blodigare än islams, knäppgökarna lika knäppa i båda religionerna.
Malm tar upp fetischer och deras ursprung. En fetisch är något skapat av människan som ges en religiös innebörd. En amulett, ett kors, en ikon. Konspirationsteorier blir när man tänker på dem även de en fetisch, en religion i sin egenskap av att ge förklaringar av det till synes oförklarliga, de skapas av människan själv och de skapar en känsla av trygghet.
Det är en intressant läsning om hur Marx överför fetischen från religionen till samhället. Pratet om märkesjackor och pengar för osökt mina tankar til slutet på filmen Dunderklumpen där Elvria Fattigan och Enöga löser upp Enögas inre knut och ilska som handlar om ilskan mot människornas hunger efter pengar. Men så när han stjäl ett barns skatt så finner han vad som verkligen är värt något, en blomma, en sten, en fjäder och, inte minst, frihetens luft! Var friheten finns att finna är väl upp till var och en, men det är inte i hatet mot muslimer.
DN,AB2,GP,Ex,ETC
Hatet mot muslimer - bra bok av Andreas Malm,Om du ska läsa en enda artikel i påsk, om du ska läsa en enda bok i år,Terrorism och hatet mot muslimer,Helle Kleins blogg - Hatet mot muslimer
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Det här var en mycket välskriven liten recension tycker jag. Har inte läst boken ännu och vet inte om jag kommer ha tid att ta tag i den inom närmsta framtiden direkt. Men det är så oerhört viktig fråga det här med islamofobin och den tangerar så mycket annat viktigt att jag verkligen vill läsa boken.
Post a Comment