Pym och Barcelona läser och diskuterar mycket böcker. Det omtalas mest, man får inte se så mycket av diskutionerna vilket är synd eftersom det tycks vara väldigt intressanta diskussioner som förs.
"Vi återinrättade ett flickrum, världens främsta fantasiverkstad, enligt Barcelona, en tältsäng med sovsäck för mig att ibland sova över i. Vi satte segel för att ge oss ut på oceanerna." Orden leder mina tankar till världens tristastaste citat. "Böcker är skepp som seglar på tidens oändliga hav", sagt av Francis Bacon. Jag har ända sen jag läste det citatet på en bokpåse i Strömstad 1990 haft det som exempel på hur citat kan vara meningslösa, men plötsligt får det här liv och seglar som med. Det där betyder något. I ljuset av ett tidigare citat i boken där Barcelona säger att författare lever och blandar sig i samtal långt efter de är döda om de har något intressant att säga blir Bacons citat plötsligt viktigt. Kombinationen ger en insikt i litteraturens oerhörda vikt för kulturen och det samhälle vi lever i. Det kastar nu också ljuset på hur farliga motdragen mot den svårare, mer komplicerade och tänkande litteraturen blir. När bokförlag inte längre törs ge ut de svåra böckerna utan helt koncentrerar sig på vinsten i kokböcker och böcker skrivna av kändisar och journalister som likt Barcelona skriver industriprodukter i stället för konstverk, vem i vår tid ska då samtala med framtiden? Vem tar diskussionen med historien om läsandet av den svårare litteraturen, den som har något intressant att säga, minskar. Utan skepp som för tankarna, idéerna och känslorna över haven och mellan människorna kommer vi att stelna och när kommunikationen över tidsgränserna omöjliggörs fastnar vi i ett livsfarligt Status Quo. Status Quo gynnar alltid bara de gynnade, den härskande klassen. Det ligger i sakens natur att om inget mer förändras kommer ingen mer att få det bättre.
I detta ljus kan man inte bara ställa förlagens feghet, utan även kulturpolitiken. Om den inte gynnar svårare tankeutgivning så stöder den Status Quo. Om vi lägger ner hamnarna för skeppen, bibiloteken, blir det svårare att komma åt skeppen och den som stöder det stöder Status Quo. Om vi lägger en avgift på bibliotekslån klassmärker vi tillgången till historiens kommunikation. Den som har råd får vara med i den tidslösa debatten, den som inte har råd lämnas utanför och hänvisas till den lättillgängliga litteraturen. Hänvisas till ett fattigare liv för själen, det är också en viktig klasskamp.
/Mattias.
Läs första inlägget om Mediatan ---- Läs nästa inlägg om Mediatan
Vem gillar egentligen Status?
"Vi återinrättade ett flickrum, världens främsta fantasiverkstad, enligt Barcelona, en tältsäng med sovsäck för mig att ibland sova över i. Vi satte segel för att ge oss ut på oceanerna." Orden leder mina tankar till världens tristastaste citat. "Böcker är skepp som seglar på tidens oändliga hav", sagt av Francis Bacon. Jag har ända sen jag läste det citatet på en bokpåse i Strömstad 1990 haft det som exempel på hur citat kan vara meningslösa, men plötsligt får det här liv och seglar som med. Det där betyder något. I ljuset av ett tidigare citat i boken där Barcelona säger att författare lever och blandar sig i samtal långt efter de är döda om de har något intressant att säga blir Bacons citat plötsligt viktigt. Kombinationen ger en insikt i litteraturens oerhörda vikt för kulturen och det samhälle vi lever i. Det kastar nu också ljuset på hur farliga motdragen mot den svårare, mer komplicerade och tänkande litteraturen blir. När bokförlag inte längre törs ge ut de svåra böckerna utan helt koncentrerar sig på vinsten i kokböcker och böcker skrivna av kändisar och journalister som likt Barcelona skriver industriprodukter i stället för konstverk, vem i vår tid ska då samtala med framtiden? Vem tar diskussionen med historien om läsandet av den svårare litteraturen, den som har något intressant att säga, minskar. Utan skepp som för tankarna, idéerna och känslorna över haven och mellan människorna kommer vi att stelna och när kommunikationen över tidsgränserna omöjliggörs fastnar vi i ett livsfarligt Status Quo. Status Quo gynnar alltid bara de gynnade, den härskande klassen. Det ligger i sakens natur att om inget mer förändras kommer ingen mer att få det bättre.
I detta ljus kan man inte bara ställa förlagens feghet, utan även kulturpolitiken. Om den inte gynnar svårare tankeutgivning så stöder den Status Quo. Om vi lägger ner hamnarna för skeppen, bibiloteken, blir det svårare att komma åt skeppen och den som stöder det stöder Status Quo. Om vi lägger en avgift på bibliotekslån klassmärker vi tillgången till historiens kommunikation. Den som har råd får vara med i den tidslösa debatten, den som inte har råd lämnas utanför och hänvisas till den lättillgängliga litteraturen. Hänvisas till ett fattigare liv för själen, det är också en viktig klasskamp.
/Mattias.
Läs första inlägget om Mediatan ---- Läs nästa inlägg om Mediatan
Vem gillar egentligen Status?
No comments:
Post a Comment