Mediatan 3. Det förljugna allmänintresset.

Maria-Pia Boethius skriver om det förljugna allmänintresset, hur de mesta av avarterna inom journalistiken motiveras med att det är allmänintresset som legitimerar bilderna, skvallret, lögnerna och så vidare. Hur nu det kan finnas ett allmänintresse av förljugen journalistik kan jag låta hänga i luften, men det känns inte som om allmänintresset i så fall är mitt. Att få veta allt om någon som är misstänkt för ett brott, ett aldrig så allmänviktigt brott kan inte vara allmänintresset. Om någon mördat en utrikesminister är det självklart att det finns ett allmänt intresse av att veta vad han gjort politiskt under sitt liv, kanske eventuella våldsamheter eller kopplingar kriminell verksamhet o dyl, men det kan inte vara av intresse att känna till hans sexliv, hans föräldrars arbete, hans barns skolgång och allt annat som inte på något sätt kan relateras till mordet. Framförallt inte om han efter några dagar släpps utan att några misstankar överhuvudtaget finns kvar mot honom. Ska man vara seriös kan det först vid en rättgång bli relevant att få reda på ens det som är av allmänintresse. Medan han är häktad, på lösa eller troliga skäl och grunder är oväsentligt, kan det inte vara av intresse att veta allt för allmänheten.

Men vad är allmänintresset. Svaret blir väl olika beroende på vem som svarar och vilka intressen denne har. Enligt mig skulle det nog ligga nära med följande definition: information för att kunna tillgodogöra sig sina mänskliga, demokratiska rättigheter och skapa sig ett liv värt att leva. Allt annat handlar om allmänhetens nyfikenhet. Det är alltså av allmänintresse att veta hur man påverkar sitt liv, sina livsbetingelser och sitt samhälle, det är allmännyfikenhet att veta om andras liv och livsbetingelser om det inte främjar det första. Definitionen är inte vattentät, men den är i alla fall en början och en vägledning.

Men hur ska man handskas med problematiken att allmänintresset förljugs och utnyttjas i företagsvinstssyfte och för politiska agendor. Ska man lagvägen inskränka möjligheterna till journalistik? Nej. Det är inte önskvärt eller rimligt. I själva verket handlar det istället om att man måste upplysa om sakernas förhållande. Någon måste våga peta i mediamonstrets öga, någon måste hålla upp en spegel för journalisterna så att de ser att deras själ inte längre finns i deras ögon, de har sålt den i profitens intresse. Enklast gör man väl det genom att inte läsa skiten.

/Mattias

Läs förra inlägget om Mediatan ---- Läs nästa inlägg om Mediatan