Ämnet är media och feminism tycker jag mig redan nu kunna utläsa. De feministiska dragen bär samma karaktär som i APM, antipatriarkaltmanifest, radikala och genomtänkta. Mediakritiken är arg och skarp, precis som i Medias Svarta Bok som är min favorit av MPB.
Redan på andra sidan ges jag en aha upplevelse. Författaren sätter fingret något mycket viktigt. När våldsamma upplopp beskrivs i media beskrivs de alltid som meningslös våld. Våldet är alltid apolitiskt. Maria-Pia beskriver i stället det våld som utbröt i Frankrike på hösten 2005 som "I november gjorde rasande män uppror i Frankrike och satte landets bilpark i brand, upplopp utan mål förutom att göra själva vreden synlig." Är den vrede som uppenbarligen bubblar i Frankrike, i Ronna, i Mellanöstern för att bara nämna några ställer verkligen opolitisk? Är inte denna vrede i högsta grad politisk då dess grund ligger i politiskt fattade beslut? Så varför beskrivs aldrig vreden som bubblar fram som politisk, varför beskrivs den alltis som meningslös? När det är upplopp i Stockholm så vägrar politikerna kommunicera med de som sägs ligga bakom, det är meningslöst och skulle legitimera våldet. Men är inte det fel väg? Är vi så rädda för att ta diskussion och påbörja kommunikationen för att det kanske visar upp samhällets brister, dess sprickor och kanske till och med dess ohållbarhet? Jag tror att vi måste ta den debatten innan den rättmätiga vreden oundvikligen exploderar igen!
/Mattias
----- Läs nästa inlägg om Mediatan -----
No comments:
Post a Comment