Har plöjt igenom de fyrahundra sidorna om den unge Stalin, faktiskt i väntan på att Den röda tsarens hov ska dyka upp i någon av de dryga packlådorna böcker som står och väntar i det nya vardagsrummet.
Ganska underhållande läsning, om man vill veta vem som serverade korv till vem, vem som pussat Stalin på pannan och exakt vilka kvinnor han lägrade och hur de såg ut. Detaljrikedommen är överväldigande men språket är flytande och det är aldrig några direkt tråkiga sidor, men rätt många för mycket.
Däremot är det väldigt lite om de idéer som drev Stalin och man får därför väldigt svårt att förstå en av 1900-talets blodigaste, och viktigaste personer. Man får vissa antydningar om socialism i ett land och en del om att han faktiskt var taktiskt samarbetsvillig under revolutionen. Men de stora ideologiska frågorna kanske finns i det röda hovet.
Men en sak som verkligen blir tydlig är att det inte var kommunismen som gjorde Stalin till en massmördare. Det var livet i hans ungdoms fattigdom och extremt våldsamma uppväxtmiljö. En miljö som, på gränsen till rasitiskt, beskrivs med byslagsmål där prästerna hejjar på, en partiorganisation som kryllade av infiltratörer från Ochranan, den hemliga polisen, och där människoliv inte var särdeles mycket värt.
Får man tro Simon Sebag Montefiore så var Stalins stora terror född ur en paranoia skapad av tsarens hemliga polis, utlandets krig och den våldsamma miljö han växte upp i.
Boken är helt klart okej, men inte mycket bättre. Fast jag har fått lära mig mer om Stalin än jag någonsin tidigare vetat, och en hel del jag inte var intresserad av att kunna. Men tiden det tog att läsa den har itne varit bortkastad. Så har du inget annat att läsa den närmaste veckan, kan du väl lika gärna läsa den här.
/Mattias
Andra som skriver om boken:
Dagens Bok, SvD, Minnareten, GP
Den unge Stalin Technorati Taggar: Simon Sebag Montefiore, Den unge Stalin, bokrecension, socialism, kommunism, politik
Läs även andra bloggares åsikter om Simon Sebag Montefiore, Den unge Stalin, bokrecension, socialism, kommunism, politik
Ganska underhållande läsning, om man vill veta vem som serverade korv till vem, vem som pussat Stalin på pannan och exakt vilka kvinnor han lägrade och hur de såg ut. Detaljrikedommen är överväldigande men språket är flytande och det är aldrig några direkt tråkiga sidor, men rätt många för mycket.
Däremot är det väldigt lite om de idéer som drev Stalin och man får därför väldigt svårt att förstå en av 1900-talets blodigaste, och viktigaste personer. Man får vissa antydningar om socialism i ett land och en del om att han faktiskt var taktiskt samarbetsvillig under revolutionen. Men de stora ideologiska frågorna kanske finns i det röda hovet.
Men en sak som verkligen blir tydlig är att det inte var kommunismen som gjorde Stalin till en massmördare. Det var livet i hans ungdoms fattigdom och extremt våldsamma uppväxtmiljö. En miljö som, på gränsen till rasitiskt, beskrivs med byslagsmål där prästerna hejjar på, en partiorganisation som kryllade av infiltratörer från Ochranan, den hemliga polisen, och där människoliv inte var särdeles mycket värt.
Får man tro Simon Sebag Montefiore så var Stalins stora terror född ur en paranoia skapad av tsarens hemliga polis, utlandets krig och den våldsamma miljö han växte upp i.
Boken är helt klart okej, men inte mycket bättre. Fast jag har fått lära mig mer om Stalin än jag någonsin tidigare vetat, och en hel del jag inte var intresserad av att kunna. Men tiden det tog att läsa den har itne varit bortkastad. Så har du inget annat att läsa den närmaste veckan, kan du väl lika gärna läsa den här.
/Mattias
Andra som skriver om boken:
Dagens Bok, SvD, Minnareten, GP
Den unge Stalin Technorati Taggar: Simon Sebag Montefiore, Den unge Stalin, bokrecension, socialism, kommunism, politik
Läs även andra bloggares åsikter om Simon Sebag Montefiore, Den unge Stalin, bokrecension, socialism, kommunism, politik
