Micheal Baignent och Richard Leigh - Dödahavsrullarnas hemlighet (1991)

Jag har en hemlig passion. Jag är snöigt intresserad av tidig kristendom. Inte så att jag läser bibeln och så där. Nej, helst ska det vara någon av alla dessa spin off böcker på Da Vinci koden. Inte så att de nödvändigtvis måste vara skrivna efter Dan Browns makalösa succe. Men jag hade så klart aldrig hört talas om Michael Baignent och Richard Leigh, de som hittade på Jesusblodlinjen som går rakt igenom Da Vinci koden, om det det inte vore för just den.

Nu har jag precis läst deras bok "Dödahavsrullarnas hemlighet". En ganska stor besvikelse. Inte bara för att de som vanligt är extremt tjatiga och konspiratoriska så de nästan spricker, det senare är ju trots allt en stor del av tjusningen. Framförallt ligger besvikelsen i att de skriver så extremt lite om själva dödahavsrullarnas innehåll, utan bara upprätthåller sig kring den onda, onda katolska kyrkan som gör vad som helst för att hålla dessa torra pergamentflikar undan från omvärldens snokande blickar.

Men man måste ju ge dem båda att de skriver ganska bra och man dras med i historien, för dessvärre måste man se mycket av det de skriver som historier. Två personer som försökt övertyga världen om att Jesus ättlingar fortfarande lever som en undangömd kunglig ätt har kanske inte högst trovärdighet här i världen.

Visst, visst, det ligger väl en hel del i det de skriver i den här boken, men jag trodde faktiskt att boken skulle handla om texterna och inte forskningskonflikten omkring dem. Vilket när jag tänker efter var en ganska korkad tro med tanke på vilka som skrivit boken, och att det står ganska tydligt på baksidan vad boken skulle handla om.

Av de böcker jag läst av herrarna så är det nog den tråkigaste, minst intressanta och minst påhittiga, kanske en indikation på att de för en gångs skulle ligger nära sanningen? Men om jag nu vill veta vad som stod i de där rullarna får jag söka mig till nån annan källa.