Vilket mästerverk! Vilken fantastisk insyn i det varma som kan finnas även i en problematisk familj. Att läsa Linderborgs bok är en liten seger för varje sida. Texten flyter fram, varje ord är nödvändigt och inget sägs som jag inte vill veta, det är få böcker förunnat. Visst, alla hyllar den här boken, och det är verkligen välförtjänt. Alla vet så klart också vad den handlar om, så jag skriver inte om det. För mig är det ändå den politik som beskrivs i ett verkligt livsöde som är det mest intressanta, hur kapitalismen slår hårt mot vissa människor, de som inte kan gripa det halmstrå liberalerna menar är den livlina vi alla har att lita på. Och hur hur Åsas morfar definierar socialismen, med vilken naivitet de tror att precis allt ska bli bra när socialismen kommer. Även om de kanske ligger något närmare syndikalismen än vad till exempel dåvarnade VPK gjorde, och gör i än i dag, det ligger nog mig väldigt varmt om hjärtat också, partibok till trots.
"Arbetarråd ska äga och sköta och styra fabrikerna kooperativt. Arbetarna ska rösta fram sina förmän, Vinsterna ska gå till att göra arbetet mänskligt och till välfärd åt alla. Det ska inte vara som i Sovjetunionen, socialismen har inget med stat och parti att göra, folket ska själv ha makten över produktionen och produktionsöverskottet. Ingen, och då menar jag ingen, jänta, ska tjäna pengar på någon annans arbete. Skulle socialismen ha någon chans måste revolutionen starta i New York, och det skulle dröja."
Det är en för smal definition av socialismen men det är en god början, för det är makten över arbetsplatsen som är början på revolutionen.
/Mattias
Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Mig äger ingen av Åsa Linderborg
No comments:
Post a Comment